onsdag 31 maj 2017

Att bara skriva

Det är mycket så Jag får berätta delar av allt som pågår i mitt liv, så Jodå jag är kvar men orken att blogga finns inte riktigt då all energi går åt mitt barn just nu, jag vet att fler har drabbats av samma händelse och trots att man tror sig förstå hur jäv... förskräckligt det är.
Så finns det inte ord som beskriver känslan av att vara mitt i det.
Att känns sig så maktlös, att inte kunna hjälpa mer än att finnas till hand gör att ens mamma hjärta slits itu. 

Jag Försöker hålla min mask för vill inte att folk på jobbet ska komma och krama om tycka synd om, för då brister det, mitt "starka" jag är som bortblåst. Jag vill ha min friplats där jag kan tänka på annat än att oroa mig för sonen.

Som läkaren sa - det är inte konstigt att det brast för sonen att vara med om så mycket och inte prata med ngn annan en sina föräldrar om det, äter upp en inifrån.

Ni som varit med mig vet ju att han varit utsatt av en lärare i flera år, som använt honom som sin klagopåse, allt han gjorde var fel, och vi som föräldrar trodde ju att han betedde sig illa i skolan för man tror ju inte att en lärare ens kan bete sig så mot ett barn.
Inte förrän två år efter då barn i klassen berättade för sina mammor att Lukas fick för allt och att dom börjat inse att det var fel.. Så fick vi reda på att hon gjort samma sak mot en tjej innan Lukas som vi bara trodde flyttade för att dom gjorde det.

Men Inte för då jag pratade med den mamman som berättade att hennes lilltjej redan i 2:an börjat skolka inte velat vara i skolan, och att dom som föräldrar först lyssnat på denna lärare också.
Det gick så långt att hon börja göra sig illa och när föräldrarna tog henne från skolan efter att ledningen inte gjort mer än att sagt precis som till oss att lärare och elever inte alltid går ihop och att dom Barnen skulle få byta klass gjorde dom det drastiska att flytta hela familjen.
Den tjejen mådde bra och i skolan gick det hur bra som helst hon älskade skolan som hon gjort när hon började i skolan igen.

När hon togs bort från skolan hittade läraren en ny elev och det vart min son, som hamnade i samma karusell.
Ja han pratade med kurator i skolan men han hade inget förtroende för ngn då:(

Nya skolan var så bra och han stormtrivdes allt var bra tills han på sommarlovet mellan åttan och nian förlorade sitt öga genom att få baksidan av en pil från pilbåge, som studsat tillbaka in i ögat.
På det blev han och hans vän misshandlad mitt på dagen på väg hem från skolan i slutet av nian, så mycket ilska och frustation kom men han vägrade prata med ngn fast jag bad.

Han fick senare ändå chansen att få göra sin dröm gå på seglingsgymnasium han kom in trots att han var blind på ena ögat så lycklig. Men det gick inte alls lika bra längre och depressionen började ta över, på det blev jag dålig och höll på att gå bort, med en blandad depression och rädsla oro över mig orkade han inte längre vara kvar där nere i Göteborg och bestämde sig för att komma hem.

Vi har märkt att det inte är ok, men ändå inte vågat /velat tro att det var så illa som det var, jag kan säga att jag ALDRIG blivit så rädd som den söndagen då allt brakade för sonen.

Vi har nu professionell hjälp, men det tär och det känns som man varit en värdelös mamma, då jag hade för mycket med mig själv när kroppen tog slut och inte alls såg vad som hände med sonen.
Att min rädsla och oro var på helt annat håll en det som faktiskt är viktigt för mig mitt barn.
Jag skäms att jag inte bara struntade i det som drabbade mig och såg mitt barn, den känslan är inte alls ok. 

Men vi kämpar, och det lär ta sin tid att få honom hel inte känna sig värdelös och som ett monster som bara är bekymmer eller till besvär. Att han ens kan tro det skär i mitt hjärta Han är en fantastisk ödmjuk ärlig person med både ett vackert inre och yttre, så svårt att förstå :(

Så jag hoppas att ni har förståelse för min frånvaro i bloggosfären, jag har VIKTIGA saker att lägga min tid på MITT (a)  BARN är mitt allt !

När jag började gråta på jobbet för att en underbar tjej/vän som alltid har ett stort hjärta frågade hur jag egentligen mådde, så kom hon dagen efter med ett underbart kort och en text till hela vår familj som var så fint. Hon ville att vi skulle må bra och tyckte jag behövde ngt gott :) 
J du är verkligen helt underbar och större hjärta och omtanke får man leta efter LOVE YOU !

Ännu ett ledsamt inlägg, flåt men måste skriva av min frustation rädsla och oro

Ta hand om er, och var rädda om varandra !

PUSS & KRAM

10 kommentarer:

  1. Jag blir helt stum, finner inga ord. Först.
    Klart du ska ta hand om ditt älskade barn, det är A och O, och man är inte fullkomlig. Vi är de vi är, kärleksfulla mammor, med fel och brister.
    Jag hade en gosse som inte gick ihop med sin fröken, men i mellanstadiet och ny lärare, så vände allt.
    Stor varm kram 💚

    SvaraRadera
  2. Det gör ont att läsa. Du blev sjuk, du kunde inte göra mer just då, hur skulle det bli om du plötsligt inte fanns mer? Din fina son, ta er tid att bara vara ett tag. Utbildning kan man fixa sen, ni måste må bra tillsammans först. Klandra dig inte, man gör alltid sitt bästa för barnen, det käraste man har. Ändå räcker man inte till hela tiden. Du finns där, du älskar honom, det räcker länge! ❤️

    SvaraRadera
  3. Gör mig sååå ont vännen .........
    Önskar jag kunde göra mer men/Kramar Om ❤️

    SvaraRadera
  4. Klart att du ska skriva av dig och sätta ord på dina tankar. När barnen inte mår bra så mår man själv inte bra. Skönt att ni har fått professionell hjälp i alla fall.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Åh vad jag blev ledsen av att läsa detta inlägget. Jag blir så förbaskad på hur personer i beroende ställning så som lärare kan utnyttja sin makt. Ta hand om er och
    så skönt att sonen får proffs hjälp. Skickar över massvis med kramar.

    /Kamilla

    SvaraRadera
  6. Skriv bara skriv. Det som hänt är ju inte acceptabelt från skolans värld, den läraren måste ju bort- är ju inte lämplig för sitt uppdrag. Känner med dig och din familj och DU ska inte känna skuld du är inte mer än människa. Tänker på er och sänder massa styrkekramar och massa kärlek. Jag hoppas att du också har någon att prata med. Ta hand om dig finaste Sanna.

    SvaraRadera
  7. Ger dig en lång och varm styrkekram. Bra att du skrev av dig, vilket ofta hjälper. Nej, det var inget roligt inlägg utan hemsk läsning. Att komma över så många motgångar tar tid, så jag håller verkligen tummarna att hjälpen sonen får nu är bra. Å på tal om hjälp - du skulle nog också må bra av professionellt stöd!!!

    SvaraRadera
  8. Att skriva är ett sätt att sätta ord på sina tankar, något som Znogge också skrev i sin kommentar.
    Jag läser och blir väldigt, väldigt, berörd. Alltför mycket har drabbat dig och de dina.
    Skönt att sonen nu får hjälp och jag tror det vore bra om du också kunde få det. Vet att Lucasstiftelsen har varir bra.
    Du har gjort allt du kunnat, men du kunde inte göra allt. Vad gäller skolan och läraren så finns det inte ord att uttrycka min sorgsenhet och totala ilska. INgen ska någonsin behöva ha det så. Vad är det för skola? Ingen enligt mig.
    Många tankar till dig och familjen.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  9. Lite tom på ord efter att ha läst ... <3

    SvaraRadera
  10. Du vet var jag finns om du vill prata hjärtat ♥♥♥

    SvaraRadera

♥ Det värmer att Du tar dig tiden att lämna ett meddelande ♥
Kram Susanne