fredag 29 januari 2016

Fortsätter min fredagsberättelse

Det är fredag och fortsätter med 
Del  *3* Om Ätstörningar
Berättelser ur mitt liv

Prolog
Just nu handlar min Fredagsberättelse om en del i mitt liv som tog över ganska mycket, 
ngt som förstörde min kropp både inifrån och utifrån,  
Jag har under många år haft både Anorexi och Bulimi 
och det man kallar Ätstörning  eller UNS (utan närmare specifikation)  
fråga gärna om något är konstigt eller om du bara får egna funderingar på vad jag skriver, 
jag lovar att svara på allt så gott jag kan och utefter mina egna erfarenheter 
Jag har hjälpt / pratat med tjejer som hamnat i samma situation, 
och känner att det här är ett viktigt ämne att våga prata om, 
även fast jag tycker det är jobbigt.
Jag vill INTE att ni tycker synd om mig det är INTE därför jag skriver det här, 
det är enbart för att folk ska förstå vilket helvete det är och inte ens vilja ha tanke på att börja med en oskyldig liten bantning som du aldrig faktiskt vet vart den leder det här livet. 
Vi tror vi kan styra oss själva, hantera saker.. det trodde jag med och gjorde i flera år, 
men till slut tar det över.
Ätstörningar är ett helvete med en massa komplikationer som jag kommer till senare... 
Vill du inte skriva öppet kan Du även nå mig på 
gemsofmylife@gmail.com eller på kontaktformuläret längre ned på vänster sida. 
Var inte rädda får att fråga.

Så när jag var 23-24 år gammal kom jag tillbaka till sverige, försökte få mitt liv att fungera normalt.
Genom att jag var hemma och hade mer kontroll på min egna pengar och umgicks med Normala personer som åt frukost -lunch och middag så föll jag med dom in i det mönstret. 
Mådde helt Ok under en tid. 
Jag fick förmånen att arbeta med utvecklingsstörda barn och börja samtidigt att plugga. 
Läste in massa kurser och arbetade full tid på ett gruppboende, Vilket gick jättebra tills dom på agenturen i Stockholm sa att -nu hade jag gått upp lite och fått små äppelkinder....
Vill absolut inte säga att dom sa att jag skulle banta..men hur skulle man ta det.....????

Så jag började äta "nyttigt" och Träna... 

Eftersom jag inte är en person som kan bara vara normal utan det blir allt eller inget, blev det att jag gick till slut 8km från arbetet till gymet och träna i 1-2 timmar för att sedan gå resterande 5km hem 
Det enda jag åt då var en knäckemacka med kaviar och gurka och drack vatten...
mitt i allt det här började jag arbeta på en nattkrog (inget plugg över sommaren) så det var ju bra att få in pengar...
Med mitt schema på gruppboendet anpassade jag tordag till lördag med nattarbetet. 
Som sagt har alltid varit arbetsnarkoman :/

Nu såg dom flesta av mina dagar ut på följande sätt 
Frukost på gruppbostaden med barnen (här blev det bara en kopp te på slutet)
Arbete fram till lunch, då jag försökte undvika att äta, men ibland var man tvugen och då tränade jag en timme extra istället efter...
Middag (ibland med gruppbostaden) och ibland hemma efter man gått hem från gymet bestod av en kopp te med honung
Sov till kl 21 då jag gick till krogen för att arbeta fram till 03,30, drack juicer och vatten.
Gick hem och sov till 06 för att gå till Gruppbostaden.

Det här funkade ju en tid men kroppen slets, men vadå tyckte jag jag blev ju vältränad! Inte bara smalare....Vågen var fortfarande i focus vägde mig morgon som kväll
Men för att orka med det här tempot var jag tvungen att äta, det gick inte längre att undvika maten, Provade andra vägar...

Nutrilett (behövde man bara dricka) Perfekt tänkte jag, 

(en not.) det var en vän till mig som var på det paketet, en tjej som aldrig har bantat i hela sitt liv (liten och tunn) hade sin kropp på det paketet...

Jag gick till viktväktarna (undrar vad dom skulle säga om dom fick läsa det här nu ) 

fick väga in mig som alla andra och jag var då underviktig så klart, men övertalade dom att jag behövde lära mig att äta rätt... så jag fick gå med..
Vilket dom i gruppen där och alla jag känner som vet vad viktväktarna skulle stå för, sa var helt vansinnigt,  och det var det.
För mig var det enorma portioner fattade inte hur dom kunde äta allt .. men jag åt och gick och tog bort det.

Maten blev en större besatthet än jag kunde erkänna för mig själv, 
jag kunde inte undvika den och inte heller låta bli att äta längre, kroppen / hjärnan bara skrek efter maten och jag bara följde - åt och kräktes
Jag mådde allt sämre, kände mig totalt misslyckad 
Jag var en misslyckad anorektiker, så vidrigt äcklig som inte kunde hålla mig ifrån maten, 
allt blev bara värre och värre, sjukskrev mig (man kan ju vara hemma i en vecka....tänkte jag) 
och då bara för att få äta och sen ta bort det som gjorde så förbannat"ont" genom att spy.

Maniskt gick jag och handlade i olika affärer handlade massa som var lätt att ta bort igen, bara jag fick äta och Ta Bort  Känslan att ta bort var underbar så fri jag kände mig lugn men några minuter senare var det samma igen...
När pengarna var slut ringde jag och tog snabblån med skyhög ränta Inte brydde jag mig då (du förstår hur SJUK i huvudet jag var)8-9000kr eller om det var mer...förträngt
För dessa pengar fortsatte jag att handla mat och Åt rent ut sagt upp dom lånade pengarna också 
Visst användes till hyran 2500  som jag hade fått panik och tagit lånet för, 
eftersom jag först hade ätit upp lönen, men resterande gick till mat eller saker som var lätta att spy är väl bättre uttryckt.

Jag åt-spydde-åt-spydde-somnade-åt-spydde, det var allt jag gjorde...
Mitt liv efter den här veckan skulle ändras totalt......


Här kan du läsa del
*1* & *2*

Ibland kanske det känns som jag hoppar en massa, men du får som sagt fråga om det är ngt du vill veta mer om eller att jag skriver mer om. Anledningen är att detta är bara texter jag skrivit under åren och nu ska göra  det till ngt större ett litet projekt som är igång mer om det senare.

Kommentera så att det inte blir missförstånd, för jag skriver inte ngt innan utan allt kommer direkt från minnet och hjärtat och är det ngt konstigt fråga snälla !!!

KRAM 

16 kommentarer:

  1. Du är så fantastiskt stark som orkar dela med dig av detta och jag läser med tårar i ögonen om vad du har gått genom och utsatt din kropp för.
    Och jag är glad att du tog dig genom helvetet med livet i behåll så att jag fick chans att lära känna dig ❤
    Puss o kram

    SvaraRadera
  2. Håller med Maria ....
    Största Kraaaamen till Dig finaste ♡ ...

    SvaraRadera
  3. Jag är mamma till fyra vuxna barn. Min yngsta dotter har haft anorexi under flera år. Nu äter hon bra och verkar kunna fungera normalt. Tränar för att det är roligt, äter det hon gillar osv. Men när den ena motgången efter den andra dyker upp, då blir det knip och oro i mammahjärtat och magen!

    SvaraRadera
  4. Jag tycke det är starkt att du delar med dig om hur det var för dig. I mitt arbete möter jag tyvärr både flickor och pojkar med samma problem och det är tufft.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag är inte främmande för att ha läst om detta inom mitt dåtida arbete.
    Förstår att det är ett helvete att hamna inom detta beteende.

    Så fint att du delar med dig av detta svåra, det är ju också en slags terapi för dig att berätta.

    Varm, mjuk kram, finaste ♥

    SvaraRadera
  6. Jag kan bara hålla med de andra...och så vill jag önska dej en fin helg med din familj ;))
    Kramisar bia

    SvaraRadera


  7. Finaste du, tack att du delar med dig....
    Gick en kurs en gång och där fanns en ung tjej som hade fått veta att hon bara hade några veckor kvar att leva, hon berättade öppet som sin sjukdom men sade att det gått för lågt för henne och att kroppen fått för stora skador, även hjärnan. Detta är ett stort problem och det gör så ont att se människor som från början är välmående och glada förvandlas till någon som förtvinas bort...

    ÄR SÅ GLAD ATT DU VANN KAMPEN!♥


    Stor kram på dig Sanna (((♥)))

    SvaraRadera
  8. Tack att du skriver så otroligt bra och totalt "faktamässigt" om problemen du haft. Inte känslomässigt alls, vilket jag gillar. Har aldrig träffat en person med ätstörningar personligen, bara läst om olika fall i pressen som ju är väldigt duktig på att "vinkla" åt det håll de säljer mest tidningar med.

    Så, än en gång tack för att du skriver om anorexi på detta sätt.

    SvaraRadera
  9. Alltså kära du som tagit dig igenom allt det där!!
    Kärlek till dig!

    SvaraRadera
  10. Tack för att du berättar! Jag läser, tårar rinner nerför kinderna. Jag tar till mig allt.
    Du är stark och just din styrka har hjälpt dig att gå vidare.
    Jag har till mig mycket närstående som har och har haft ätstörningar och det är smärtsamt att se på, men du som varit i detta har lidit mest.
    Och detta är en sjukdom, men det är så svårt att få hjälp. Alltför svårt.
    Stor kram och många tankar till dig.


    SvaraRadera
  11. Fantastiskt att du berättar så "faktiskt" att det är lätt att läsa allt det svåra! Förhoppningsvis hjälper det fler än du kan ana!

    SvaraRadera
  12. Tack för att du berättar, och så sakligt. Starkt gjort!
    Kram

    SvaraRadera
  13. Som jag sagt förut, så otroligt starkt av dig att dela med dig att ditt förflutna. Vilket helvete du har haft... Min syster, den systern som dog i höstas, hon hade en period när vi gick på gymnasiet då hon åt och spydde. Men jag tror inte hon mådde hälften så dåligt som du.
    Väldigt intressant att följa ditt liv och din väg tillbaka. Stor kram!!!

    SvaraRadera
  14. Har nu läst ikapp lite... Fina du! Varmaste tack för att du delar med dig av din historia som kan hjälpa så många andra!
    Jag håller verkligen mina tummar stenhårt att du ska må bra, fina, fina du!
    Kram

    SvaraRadera
  15. Fina du!♥ Jag blir sååå upprörd på agenturen. De har ett enormt ansvar!!! Hur kan de ens säga en sådan sak?! De skulle skämmes som vi säger här uppe i Norrland. Sedan måste jag ge dig Sanna en stor varm eloge och många cyberkram för ditt mod och styrka att berätta. Vilken smärta du måste levt med när livet helt och hållet styrdes av vikten. Jag är djupt imponerad att du orkar berätta. Din berättelse är viktig. ♥

    SvaraRadera
  16. Varm kram till dig världens bästa Sanna ♥

    SvaraRadera

♥ Det värmer att Du tar dig tiden att lämna ett meddelande ♥
Kram Susanne