onsdag 25 november 2015

Nostalgi tripp - challange


Fick en utmaning av bästaste Marie-louise, att visa 5 bilder som är mer än 15 år gamla, 
och den här är verkligen mer än 15 år, det var 1970 på landet på Fogdö utanför Grisslehamn .
ok att klänningarna var korta, men det här måste väl ändå ha varit en tröja mamma ?? haha 
och så sött med byxhäng nere vid knäna redan då ;) helt klart före min tid haha

Det är onsdag och mitt i veckan ska in till läkaren för att ta prover igen.. om dom får ut ngt blod snart
känns som det blir svårare och svårare, sönderstucken… Kan det vara så, ngn som har koll på sånt ??
Sen blir det Rehab, och får se om jag ens orkar gå till jobbet för att jobba mina två timmar men det gör jag säkert ändå :( vet hur min hjärna är funtad..
Tänk att det kan göra så mycket att prata med folk som är lärda att kunna förstå känslor tankar
orkeslösheten, KBT är fantastiskt alla dessa verktyg att ta till när man känner sig nere, ledsen.

Maria med bloggen JAG OCH DET MINA 
skickade denna text till mig av Anna Hallén, som hon absolut ville att jag skulle läsa,
TACK FINASTE MARIA !

Det Här är vad som hänt mig fast jag lyssnade inte alls på min kropp
(lärt mig att stänga av, att inte känna  sen jag var liten)
och det gick så långt att kroppen slutade producera Kortisol helt, 
Det om ngt visar att jag verkligen inte lyssnar om kroppen säger mig ngt…utan kör på.. 
Vilket läkarna nu talar om för mig ggr på ggr att det kommer inte att funka en gång till för mig,
då kommer mitt hjärta och kropp sluta kämpa.
-Dax att lära sig att lyssna för det är bara du själv som kan ta tag i dig själv….

Så vad svarar du på dessa frågor 
Önskar bara att Du som läser tänker till innan det går så långt som det gjorde för mig…
Det är långt och direkt kopierat av hennes inlägg , men såååå bra och lovar att det är värt att läsa !!!



Duger du?
Är du, i dina ögon, så värdefull att du tar hand om dig?
Är du värd att prioriteras?
Säger du ja till "måsten" även om du är genomtrött?
Tar du dig tid att vila?
Ber du om hjälp?
Och om du vilar, vilar du med lediga tankar?Eller finns oro? Ältande? Borde göra ditt och borde göra datt?
Skrattar du var dag? I din vardag? Även i sorg och stress?
Har du stimulans och kreativitet i ditt liv?
Är du trygg i din familj? Inget suckande eller surrande missnöje?
Kräver du uppskattning och bekräftelse?
Så du får och tar det du förtjänar?
Tränar du så du är tillräckligt stark för din vardag?
Säger du nedlåtande saker till dig själv? "Slår" på dig själv när du misslyckas? klantar dig & glömmer? Eller inte hinner?
Funderar på vad andra tycker? Oroar dig för vad andra tycker?
Väntar på att "någon" ska göra något?
För om vi ofta oroar oss trötta (tänk om och vad tycker de..), trycker ner oss själva (duger inte...) och älter livet (pratar om andra, oroar oss för vad de ska tycka osv...) ja, då kommer magproblem, värk, sömnproblem och energiproblem.
Stora allvarliga problem. Verkliga fysiska problem.
Långvariga oroliga tankar försätter oss i det sympatiska nervsystemet.
"Bara stress" är absolut inte något "hittepå". Det tar sönder oss och skapar en oerhörd massa problem.
Visste du...
Att långvarig stress äter upp kortisol? (Kortvarig stress höjer kortisol som är vårt stress-SKYDD)
Och kortisol är hormonet för vakenhet, motivation, minne och motorik.
Så med långvarig stress blir du trött, håglös, glömmer lätt och kroppen börjar få inre "förslitningar" för du har inget skydd kvar.
Att kroppen använder progesteron för att bygga kortisol... så med långvarig stress får du progesteronbrist. Brist på lugn och trygghetshormonet... samt att förhållandet till östrogen nu blir fel som i sin tur skapar nya obalanser.
Och att progesteronbristen minskar konverteringen av T4 till T3 (vår energi)?
Att långvarig stress minskar kortisol som minskar serotonin och dopamin?
Att minskad kortisol på grund av stress gör så kroppen inte kan använda energihormoner T3?
Men att binjurarna fortsätter att ösa ut adrenalin - för du är ju fortfarande stressad. kanske ännu mer nu när energin inte räcker till, du glömmer och missar och tappar och klantar dig.
Så nu är du helt uppe i varv (adrenalin) men totalt slut och utmattad (brist på kortisol, serotonin och dopamin). Du är totalt slut men kan inte vila eller sova.
Är det hormonella fel, en ny sjukdom eller obalanser på grund av stress?
Och finns det verkligen "bara stress"? Naturligtvis inte. Detta är oerhört allvarligt.
MEN kan vi verkligen lyckas att balansera upp detta dominosystem? Så det fungerar och samtidigt ha kvar grundorsaken som hela tiden välter första brickan? Med tusen konsekvenser var dag och hela tiden?
Är vi så skickliga att vi kan ta hänsyn till dominoeffektens alla påverkningar?
Jag har bara tagit upp några få.
Det finns i alla fall 50 till som jag kan, och jag kan ganska så lite i detta ämne.
Alla hormoner påverkar varandra som påverkar varandra som i sin tur styr din vakenhet, din värk, din energi, din inlärning, ditt minne, din motorik...
Har du tänkt på att det är när du är som mest stressad som du drar lilltån i en kant, eller välter ut väskan precis när du ska rusa ut genom dörren... eller kanske kaffet över alla papper? Det är för att vi påverkat hormoner som styr vår motorik!
En långvarig pågående tanke styr hela vårt hormonsystem. Som styr våra signalsubstanser. Som styr ALLT!
Vad är nu enklaste vägen? (INGEN av vägarna är dock enkla! Frågan är vad som fungerar bäst till minst insats. Och vad som håller i längden så ditt liv inte blir en evig kamp.)
1 Ta hand om alla symptom, ett i taget? (Värk, mage, inflammationer, sömnsvårigheter, hormonella obalanser, energibrist, huvudvärk, hudproblem mm)
2 Med tillskott, krämer och biokemiska reperationer försöka återställa dominosystemet - hormoner och signalsubstanser? Och ha kunskapen om att alla påverkar alla. Drar du i ett snöre i en sprattelgubbe så sprattlar hela gubben Smiley heart
3 Ta bort "startknappen" - tanken av att inte duga! Känslan av att vara rädd för konsekvenserna om du inte hinner, är bra nog, duktig nog, vacker nog... Ja men Anna, det är faktiskt inte så lätt! - Jag vet! Men vad är alternativet?
Är alternativet lättare? Är alternativet överhuvudtaget ett alternativ?
Detta är ingens fel. Bort med skuld och skam. Att lägga energi på en skuldfråga är bara energikrävande och så långt från lösning som man bara kan komma. Detta är ingens fel. Vi har fastnat i ett ekorrhjul som snurrar för snabbt och med omöjliga krav.
Men ska vi verkligen ta tillskott och krämer för att fortsätta springa -runt och runt och runt - tills vi stupar? Eller hoppa av, i farten - vilket är enormt skrämmande. Och ja, vi kan åka på en smäll eller sjugoelva när vi hoppar. Men vad är alternativet?
- Jag undrade länge, irriterat, ledsen & besviken, varför ingen gör någon åt det.... tills jag kom på att jag var "någon" 

Orkade Du Läsa hela den långa texten ?
Svarade "FEL" på frågorna?
Då kanske du också bör tänka till hur DU lever ditt liv,
Precis som jag måste göra för att överleva, som mina läkare sa till mig.

Det är bara Vi själva som kan ändra Vårat eget tänkande och kan Vi inte det, bör man söka hjälp!
Var Rädda om er sötnosar
Du är den viktigaste i ditt liv, glöm aldrig det

Puss 

11 kommentarer:

  1. Naw,söting ♡ ...
    Det sista du skriver "Det är bara Vi själva som kan ändra Vårat eget tänkande och kan Vi inte det, bör man söka hjälp!
    Var Rädda om er sötnosar
    Du är den viktigaste i ditt liv, glöm aldrig det"
    Är så bra!

    /Kram till dig!

    SvaraRadera
  2. Vad söt du är! Både på bilden och för att du är du ❤❤
    Varma kramar

    SvaraRadera
  3. Men vilken söt bild!
    Hoppas du för en bra dag
    Kram

    SvaraRadera
  4. Gud va söt du var och är fortfarande. :-) Jag hoppas din dag blev bra idag, och att du orkade igenom den. <3 Efter alla mina samtal förr hos psykologen har jag verkligen prioriterat om i mitt liv, och satt mig själv lite i centrum att JAG måste bra, för att jag skall kunna få mitt familjeliv att fungera och få dem att må bra. :-) Kramizz Laila

    SvaraRadera
  5. Gud såååååååå söt du är på . Åsså alla lager med kläder - så himla roligt att titta på. Modet har nog ändrat sig en aning där...

    Såg Marias inlägg och det är "bara" att göra sitt bästa att komma fram till "rätt" svar. Å det hoppas jag verkligen att du gör snart.

    SvaraRadera


  6. Så himla söt. :-)

    Trots verktyg och kunskap så gör jag alla fel jag kan och förnekar dessutom att jag behöver sänka ribban till den lägsta nivån. =(

    Stor kram och lycka till i dag ♥

    SvaraRadera
  7. En mycket bra text om vad långvarig negativ stress gör med en människa.

    Jag kom också till den dagen när jag insåg att det bara var jag själv som kunde förändra det mönster jag vant mig vid att leva efter av olika skäl. KBT hjälpte mig mycket då.

    Så gullig bild på en gullig liten tjej! :)

    Kram

    SvaraRadera
  8. Det var mycket att läsa och ta in....men intressant...
    Sköt om dej och må så gott vännen....
    Kram bia

    SvaraRadera
  9. Vilken liten sötnos! :)
    Läste det där hos Maria...
    Det är ju alltid lättare sagt än gjort.
    Att man ska göra en förändring menar jag.
    Men du har ju kommit till insikt nu och det är ju det första stora och viktiga steget! ❤
    Jag är övertygad om att din vilja och envishet kommer vinna över kroppen! ;)
    Hoppas din rehab går bra imorgon och på fredag!
    Sköt om dig och ha en skön avslutning på kvällen!
    Skickar en stor kryapådigkram! ❤

    SvaraRadera
  10. Ja jag orkade läsa hela texten. Har ju gått igenom allt detta och tycker det är så intressant. När man en gång varit där så är det både lätt att trilla dit igen, är alltid stresskänslig. Samtidigt som jag lärt mig ganska bra att lyssna på min kropp. Och framför allt att andas!! KBT är toppen och jag är så glad för din skull att du får hjälp.
    Ta nu hand om dig själv!!! Som sagt, du är den viktigaste i ditt liv!! Den frågan fick vi på en kurs en gång och nästan alla mammor svarade sina barn, att de är viktigast. Vad händer med dina barn om du inte orkar vara mamma längre kontrade föreläsaren... Man måste ta hand om sig själv för att orka finnas för andra.
    Tusen tack för kramen och dina ord. Värmde extra idag då jag var ute vid graven och det kändes allmänt tungt.
    Och jättesöta bilder på dig!! Stor kram <3

    SvaraRadera
  11. oh mössan, visstvar deb vit med röda stora blommor och gröna blad? Dom mössorna har nog funnits från och tid hela mitt liv. Jag hade en sådan (62 år) och min mellandotter (33 år) hade en. Nostalgi, tack

    SvaraRadera

♥ Det värmer att Du tar dig tiden att lämna ett meddelande ♥
Kram Susanne