fredag 18 september 2015

Tårar och Rehabsession

❤️ ❤️ ❤️
Först av allt vill jag bara Tacka alla underbara bloggvänner nya som gamla, 
ni är underbara och får mig att skratta, gråta och tänka efter varje dag.

Men Idag har det varit en sån där dag man bara vill lägga undan och gömma, 
men jag har nu sagt att jag ska våga berätta öppna mig, 
om sånt jag aldrig pratar om.. till någon.

Jag har några få jag kan prata med som förstår till viss del, 
har hittat en person som vet känslorna av maktlöshet och kontroll, 
dålig självkänsla och dåligt självförtroende, 
men tyvärr har vi båda fullt upp med oss själva just nu
❤️ ❤️ ❤️
Så du som inte orkar med gråt o gnäll idag får sluta här… 
och kanske läsa om
Häxan Surtant 
( finns i etiketter ) i stället ;)

Men nu öppnar jag 
Boken,
en liten sida mitt i

Är det bluddrigt och osammanhängande får ni gärna fråga
 men nu ska jag släppa mina ryggsäckar så mycket det går
lite i taget, så det här får bli en del tråkigheter
som är steg i rehaben
för jag vill leva i harmoni med mig själv 
och det kan jag bara ge mig själv ingen annan.

Jag går på rehab på fredagar, 
Det var läkarna som skickade mig dit 
för som sagt en ggr till 
av att inte känna / lyssna av sin kropp, som jag då inte gör..
så kommer den inte vara med, varken hjärta eller dom livsuppehållande hormonerna.
Då är det faktiskt dax för denna gamla kvinna att ta tag i sig själv och sluta stänga av….

Jag trodde det skulle bli en enkel match..
men det har varit lika jobbigt varje ggr, 
och idag var som sagt dagen jag ville glömma

Jag trodde faktiskt inte att jag hade tårar kvar, 
och framför allt då jag aldrig gråter inför folk, 
men nu ska jag erkänna, för det är en del av hela rehaben…
Att stå ut med att vara ledsen, bara vara i det och inte stänga av känslorna

Under en övning började jag gråta och det bara stegrade
 och kändes som jag skulle gå sönder, 
alla känslor ..att tycka det var pinsamt försökte hålla mig, tänka på vad jag gör..
 men dom bara rann som man satt på en kran..

Jag är en person som aldrig visar mig "svag"…
Jag är ju den glada sprudlande tjejen som är rolig och får en att skratta och må bra..
Men idag kändes det som hela mattan drogs undan..

och ändå..
Var det en relativt lätt övning..

Du skulle tänka dig själv som 90-åring och det var din dag
vilka VILLE JAG skulle komma, och vad VILLE JAG att dom skulle säga till mig.
Vill inte ännu börja prata om allt..men
Det första som dök upp var ngn jag inte alls ville ha där.. 
och bara försöka få bort den personen gick inte..
( för vem vill ha en person som tagit bort hela ens trygghetskänsla )
så jag börja om… 
och äntligen var mina barn där (dom som jag ville ha där) 
som sa saker jag önskar att jag ger och kommer kunna ge mina barn och att dom sa att jag gett dom en trygg och bra barndom..
Mina bröder ( mina älskade bröder) 
som jag hoppades att dom skulle säga att jag ställt upp lika mycket för dom,
 som dom alltid gjort för mig..
Min man o Mina vänner som sa att jag var en fantastisk omtänksam vän/fru
sen dök personen upp igen.. 
och som dom då sa - låt det vara och vad skulle du vilja att han sa..
Flåt var det enda jag ville, flåt för allt .
Det som gjorde ont är att jag vet verkligen vet att jag inte kommer få det, 
för personen i fråga har inget minne av ngt,   
det har kommit upp tidigare det sas flåt men om man inte minns vad säger man då flåt för?

Jag vet det kanske inte låter tufft , 
men för mig sprack bubblan min fasad som jag alltid är bakom, tränad att inte visa.

Flåt mamma att jag skriver det här på bloggen vet att du läser, 
men jag måste börja reda upp i mitt inre kaos. 
och det här blir en del i det
Jag vet att du gjorde allt du kunde, 
men du hade tillräckligt med att överleva och ta hand om oss barn 
och det gjorde du med BRAVUR
Du har tre fantastiska barn… ok två i alla fall ;)
mina bröder som är underbara så ta åt dig äran !!!
LOVE  YOU MOM

Flåt om jag proppar er med mina saker, men som sagt det är mina känslor mina skrifter 
och dom är viktiga för mig….
Jag ska hitta mig själv  och mitt inre lugn, lära mig att känna av när kroppen säger stopp och inte bara lägga locket på och det till en början under det här halvåret som jag går på dessa sessioner

Hoppas att ni stod ut att läsa mitt gnäll Sötnosar..
Jag vill inte ha att ni tycker synd om mig för det är det inte, jag får nu hjälp och det är många som inte ens vågar eller får hjälp att ta tag i sig själv på det här sättet
Men gärna frågor om ni har och vad ni ser på 
utmattningsyndrom
Stor KRAM och hoppas att du som tittar förbi får en fortsatt bra Fredagskväll
❤️ ❤️ ❤️

19 kommentarer:

  1. Men söta söta du.
    Det där är absolut inte gnäll du öppnar dig själv det är absolut inte gnälligt.. Don't ever think so.
    Det är jättesvårt att öppna upp sig ( tycker jag ) så du är modig och stark.
    Skickar dig en stor Kram
    Ha en underbar fredag!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Åh vad jag hoppas att vi kommer att träffas någon gång irl så att jag kan ge dig den STORA kramen som jag skulle vilja ge dig just nu ❤️❤️

    SvaraRadera
  3. Självklart måste vi få öppna oss ibland och skönt att få den hjälp du behöver. Tror att det finns många som skulle behöva gå och prata med någon och viktigt att vi har nära o kära att känna tryggheten hos. Hoppas du får en fin helg, stor kram till dig, Suss

    SvaraRadera
  4. Utmattningssyndrom är kroppens sätt att säga att nu måste jag få vila. Och så mycket vanligare hos kvinnor och flickor som vill så mycket. Ambitiösa, kloka med stor vilja att fixa så mycket som möjligt. Som du skriver fasaden att inte visa hur man egentligen mår, en slags teater... ändå till ridån går sönder. Ett resultat av ett mycket stressigt samhälle där det förväntas så mycket. Jag har slutat säga till någon att de är duktig, framför allt till yngre kvinnor. Jag försöker lyfta det konkreta, precis som man gör till män. Jag tycker att du är starkt som skriver om det. Att tala, skriva eller uttrycka med musik är några sätt skapa en viktig ventil där tanken i kaos börjar få struktur. Jag förstår att du är helt slut ikväll, att det brast. När man håller något inom sig länge då behöver allt också komma ut. Då börjar läkningsprocessen och jag tror att din nu börjar. Många styrkekramar till dig. ♥

    SvaraRadera

  5. Tack fina Sanna att du delade med dig av detta.♥
    Jag tror att många går runt med is-frusna hjärtan och aldrig får den förlösande gråten. Kanske är detta för din del en början på något nytt, kanske måste du gråta ut lite till, vem vet.... ♥

    Stor kram på dig och tack igen för att du vågar att vara en riktig människa. (((♥)))

    SvaraRadera
  6. Kära du...finner inga ord, utan håller med Helenas alla fina ord och skickar Varma Kramar till DIG du fina genom cyberspace!!!!!

    SvaraRadera
  7. Inte ett enda ord av gnäll läste jag. Däremot läste jag om ett ett känslomässigt ögonblick som är vägen till något gott.
    Den där fasaden man bär på (man, som i alla - på olika nivåer) är ju egentligen inte till för någon annan än en själv. För när man väl låter den rasa får man veta hur skönt andra tycker att det är (utom någon enstaka, kanske för känslomässigt involverad) - vilken förebild man blir för att man vågar ... alla önskar leva fasadfria, men ingen vågar om inte någon annat visat att man överlever ... vilket du nu gör!
    När du delar med dig här är du ju, för de allra flesta anonym, och vi kan ta del av din modighet och låta den inspirera oss, också helt anonymt - och jag tänker att det du gör nu är att öppna många dörrar, inte minst dina egna! Vinn- vinn, alltså ... fast det är jobbigt för dig!
    Gott mod, Sanna! Vi känner inte varandra - men jag är stolt ändå :)

    SvaraRadera
  8. Så skönt att du äntligen kommit över den första barriären! Att du vågade ta steget till att kanske äntligen bli fri från det onda.
    Minnena har vi alltid kvar...
    Men att låta dom vara bara just minnen från ett jobbigt förflutet och inte låta det fortsätta förstöra det vackra livet vi har och bara får leva en gång är jätte stort och modigt gjort av dig! ❤
    Hoppas du äntligen kan börja läka på insidan nu.
    Acceptans är ju det första steget.
    Finns ett jätte bra ordspråk som jag brukar tänka på när allt känns jobbigt!
    Det kommer från bibeln.
    " Gud, ge mig styrka att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan. Och visdom att se skillnaden. "
    Jag är inte religiös alls. Det vill jag klargöra! :)
    Men när man klarar av det! Då har man kommit jätte långt! Och jag tror att du är redo och har tillräcklig motivation för att göra det nu!
    Det är bara att fortsätta kämpa och inte ge upp!
    Att tro och lita på att det faktiskt kommer bli och kännas bättre inuti.
    Som avslut vill jag önska dig en riktigt lugn, skön och avkopplande helg med familjen! ❤
    Jätte stor varm kram till dig Sanna!

    SvaraRadera
  9. Sååå glad för din skull att du äntligen öppnar dig. Håll inget inne, utan ut med "skiten". Skriv, skriv och rensa.... Det lättar, jag vet det av egen erfarenhet... Vi finns här och "lyssnar" på Dig, och säkert hjälper du andra att våga göra samma sak. För det är en stooor befrielse att äntligen få öppna porten och släppa ut alla känslor...
    Min allra varmaste styrkekram till Dig <3
    Lördagskram från Kate

    SvaraRadera
  10. Kramar om från djupet av mitt ♡-a fina,fina du!

    SvaraRadera
  11. Tufft och jobbigt men kommer vara så värt det i slutändan.
    Övningen är bra och jag tycker mildare än vad den jag har gjort då jag hejdades från att "gå in i väggen" och fick stresshanteringskurs via vården i förebyggande syfte.. (även om jag skulle behöva fortsätta jobba med det...)

    Vår övning gick ut på säga vilka vi villa ha med på sin egen begravning och vad skulle de säga. Rejält påverkande för vad skulle de säga till en arbetsnarkoman som jag som dessutom levde med en likadan... jag stortjöt då jag inte visste om han skulle ha tid att komma... och övriga ja vad skulle de säga? Ja hon jobbade i alla fall mycket men hann aldrig komma över och umgås... Ja de var de milda sakerna...

    Hur som övningen du gjorde är jobbig men bra och nyttig. Den speglar.
    Häng med alla övningar... de som är svåra, de som verkar onödiga eller till och med ibland lite fjantiga. Till slut faller alla pusselbitar på plats och du ser dem bli en helhet. Var inte rädd för dina reaktioner utan jobba dig igenom dem... KRAM

    SvaraRadera
  12. Stor kram fina Sanna. Din resa till inre hälsa och välbefinnande låter jobbig (den är det och ska så vara) och samtidigt skön. Att äntligen få gråta är guld. Utan alla känslor är man ingen hel människa (säger hon som också lärt sig gråta). Kram <3

    SvaraRadera
  13. Det som är så bra med att ha en blogg och skriva anonymt är ju att man kan prata av sig och kunna "tänka högt" i stället för att vara tyst och ledsen. Precis som Eva läste jag inte heller ett enda gnälligt ord utan tog bara del av en för dig jobbig situation just då. Att gråta resulterar ofta i lättnad och det lär det göra hos dig också.

    Att skriva om dina känslor, ditt liv och dina tankar är ju också en slags bearbetning och jag tror att det är lika viktigt som att gå i terapi eller rehab!

    SvaraRadera
  14. Så bra att du börjar öppna upp dig och jag tror att skriva om det kan vara jättebra, att man liksom får ur sig sådant som man behöver få ur sig. Så tror jag också att det är väldigt många som kan känna igen sig och det kan då även verka hjälpande att se att andra kan känna precis likadant, och det är helt ok.
    Många varma kramar till dig!
    Kram Jennifer

    SvaraRadera
  15. ingen mår bra av att hålla något inne, det byggs på och på och på och sen exploderar man.... jag tycker att du gör ett stort steg i att berätta och sen är det ju så klart upp till hur mycket du vill berätta och att låta gnällig Nä det tycker jag inte alls att du gör!
    och att gå och prata med någon gör oss nog alla gott... det tog ett tag för mig att komma iväg att prata efter att min mamma gick bort, jag trodde nog att jag mådde bra och var stark och klarade allt men nä det gjorde jag inte!

    Ta hand om dig fina du <3 <3 <3

    Kram Sandra

    SvaraRadera
  16. Stor värmande kram, man ska Aldrig hålla ngt inom sig. Jag som precis flera här säger, du får mer än gärna "gnälla" av dig, det behöver man för att kunna komma framåt, vi finns här för dig. :-) Har själv delvis varit med om detta och det är en resa man ska igenom. Kramizz Laila

    SvaraRadera
  17. Ibland måste man få gnälla, men det här tycker jag inte är gnäll. Tvärtom tycker jag det är strongt av dig att skriva om detta och dela med oss. Att acceptera och tillåta sig att vara svag är livsviktigt, ingen kan vara stark jämt och att ljuga för sig själv är aldrig bra.
    Kram!

    SvaraRadera
  18. Jag läser allt, bara skriv på. Det är ju det bloggen är till för.

    Ta hand om dig!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  19. Såå många varma kramar vill jag ge dig just nu! Här har du en person som gråter väldigt lätt, och jag känner igen det där med kranen som inte går att stänga av. Men hur jobbigt det än är när gråten kommer så är det på något sätt en lättnad efter åt.
    Jag hoppas att du får bra hjälp och kan ta dig stärkt ur det här!
    Många kramar!

    Förresten, fördelen med en blogg är att det är DU som bestämmer vad du vill skriva om så du ska aldrig behöva förklara dig. <3

    SvaraRadera

♥ Det värmer att Du tar dig tiden att lämna ett meddelande ♥
Kram Susanne